.

Sitter här o lyssnar på Serdar Ortac - Seytan o blir sådär pirrigt glad i hela kroppen:)
Tänker på när jag o Joss var nere i Alanya sista gången o Seytan var den första låten som spelades varje morron,
hehe Joss gick ut på balkongen o vrålade hayat klockan halv 11 på morronen..
Jaa livets alla frågor är nåt jag funderar mycket på när jag är hemma i Vadstena, vet inte varför men förmodligen för att jag inte har så mycket annat att fundera över..
Just nu är jag mest sur för att vi inte kom ner til Alanya över nyåret, fan vad kul vi hade haft, hade rockat på bardisken på Roin Hood!
Men men bara 4 månader kvar ca. 120 dagar (haha, jag har superkoll vettni!)
Vore inte helt fel med en fishbowl som Nyårsdrink imorrn;)
Kanske kan be Baris skicka en bild på en haha..
Man kanske skulle sammanfatta året som gått lite (alla andra som bloggar verkar ju göra det),

Året började ganska så segt visste inte vad jag ville med nåt (ovanligt?)

Tills mamma fick den konstiga idéen att åka ner till Alanya i Maj (jag, Jonna o CL var där aug 07, då träffade jag M),

så mamma tyckte jag kunde hanka på så why not?

Jag hade ju den påträngade turken (M) att umgås lite med..

Så i Januari bokades den resan, o jag berättade för M att jag skulle dit o han blev överlycklig,

Jag fick mest ångest för att jag berättat att jag skulle komma, fan tänkte jag nu kommer han ju vilja träffa mej därnere..

Shit också..

Sen började jobba en massa för att få ihop pengar till resan..

 Våren var ganska så seg överhuvudtaget, hände inte ett dugg..
Sen i April så kom Joss på att hon också ville åka till Turkiet så vi bokade en resa till fast i augusti..
Sen kom Maj närmare bestämt 24 Maj o det var dags att packa resväskan.
Jag hade ännu mera panik då M messbombaderade mej med en massa gulliga sms o skrev att han skulle möta mej vid hotellet när bussen anlände,
(Jag försökte ljuga o säga att bussen skulle komma fram halv 2 när den egentligen skulle vara framme halv 1, men ni förstår han kände ju hotellägaren o han visste minsann när bussen skulle vara framme, skit också) 
Fan paaaaanik var vad jag hade, så det blev många öl o många bailey's på planet..
Men som sagt när jag kom fram till det förbannade hotellet så stod han ju såklart där o då skulle det hälsas på mamma o Lasse, sen så bad han om få låna mej ett par timmar o jag såg bedjande på mamma, säääg neeej..
Of course sa mamma o vinkade av oss o såg jätteglad ut..
Tack mamma!
Jaa jag såg inte mycket mer av det där hotellet dom 2 kommande veckorna,  jag åkte mest runt i M's bil o hälsade på släktingar, polare o en massa arbetskamrater + att vi var på en massa nattklubbar o på några turkiska barer..
Men det slutade med att jag hade jättekul o lärde mej en helt annan kultur,
man vet ju hur media målar upp muslimer, o det flesta svenskar tänker terrorist, hedersmord o kvinnomisshandel så fort dom hör ordet muslim.
men det är inget jag såg, jag uppfattar muslimer som ett enormt varmt folk som vill allt o alla väl..
Självklart finns det undantag, men det finns överallt..
O just Alanya har ju sina "players" men det är ju bara en väldigt liten del av Turkiet..
Att lämna M o Alanya den gången var enormt svårt.. Jag tjöt nog sönder tårkanalerna hehe..
O resten av sommaren väntade jag mest på Augusti..
Men vi hann med en weekend i Västervik alla tjejer, o vi hade jätteroligt..
Speciellt med Sofis soldans! haha
Sen var det jobb, jobb o jobb som gällde resten av sommaren..
27 augusti (min 21-årsdag) packades resväskan ännu en gång till Alanya, fast nu med Joss:)
Joss fattade nog inte riktigt hur varmt det skulle bli så hon packade med byxor o kofta, haha..
Men jag tror att hon ångra sej ganska så snabbt när hon klev av planet..
"Idag har vi 41 grader här i Antalya"
Joss;
Sa hon 41 grader?
Jag;
Jaa, Josefin.
Hehe, men hon vande sig ganska så snabbt,
Väl framme i Alanya så väntade M vid bussen, o vi träffade han lite senare på kvällen igen..
Men sen efter ett par dagar så gick det snett mellan oss..
Och det var slutet med M..
Inte kul alls men that's life!
Jag beslutade mej för att ha jävligt kul ändå, o det kan jag lova så kul som vi hade har jag nog aldrig haft varken tidigare eller senare!
När vi blev "kidnappade" av bossen o Ahmad, taxichaffisen som skulle ta med sej Joss till borgen, monstret som jagade mej utanför RH, hotellkocken som stalkade mej ända till beachpartyt (I'm no playboy no casanova haha), dom supertrevliga tjejerna från Malmö vi träffade typ 4:e kvällen, hamamkillen som aldrig fick nån dejt med mej, servitören på hotellet som gav blommor till Joss o försökte tvinga med henne till JD, våra kareokekvällar på balkongen, Vi träffade Baris o Martin (Turgut) haha,
Jaa minnena är många!
Bästa kommentarerna var:
Till Joss:
"Jossan, you such a player, why you playing me?!"
"Joooossaaan You said two minutes, It feeels like twooo Yeeears!!"
Till mej:
"Hanna, you hurt my brotha!"
"You look like chocolat, you bittefull"
Haha jaa det var en resa jag sent kommer glömma, varken jag eller Joss ville åka hem..
Sen kom vi i varje fall hem,
o vi bestämde oss för att försöka bo därnere sommaren 2009, så då började vi söka jobb i Norge..
Det var då vi hamnade i Lillehammer..
O helt otippat blev telefonförsäljare, o ännu mera otippat är våra 3 grannkillar från Antalya i Turkiet..
Hur sjukt är inte det??
Men jag måste säga att det här året har varit det mest händelserika i hela mitt liv..
O allt började med att jag träffade M på en charterresa i Augusti 2007..
Så han måste få lite cred för alla bra saker som hänt det senaste året..
Hade jag inte träffat honom hade jag aldrig brutit upp från Vadstena, o jag hade inte vågat göra alla saker jag gjort i år..
För det är jag honom evigt tacksam!
Så jag hoppas på ett ännu bättre 2009, o kanske träffar man den äkta kärleken i år, vem vet?
eller så kanske man redan träffat den?
Aaa jag vet inte, men jag vet att sommaren kommer bli helt fantastisk!
Sen efter den vet jag inte var det bär av, kanske en tripp till brorsan i Australien?
Nu finns det inga undanflykter o inget som håller mej fast, så nu är det bara att se världen!
hehe, snacka om klysché..
 
Det var nog mitt år i korta drag, skulle kunna sitta o skriva i flera timmar till om allt som hänt..
Men jag känner att jag måste vara lite social med föräldrarna!
Sen ska jag ringa Jonna o "planera" morgondagen vidare..
Kommer nog lite årsfoton imorrn, men nu orkar jag inte sitta här mer..

Iyi Geceler!