.

Har glömt bort att uppdatera här helt och hållet.
Önskar att jag kunde säga att det beror på att jag har så mycket att göra, men icke sa nicke.
Största anledningen är nog att jag har "vissa" problem med att sitta.
Mina revben är totalt misshandlade av bebis rumpa och fötter.
Och det blir hundra gånger värre när jag sitter.

Aja, iaf så vill jag verkligen tacka för dom peppande kommentarerna på förra inlägget!
Blev så glad när jag läste dom.
Skönt att det finns vänner som er:)

Annars händer det inte ett dugg som sagt.
Jag väntar, väntar och väntar.
Allt är klart med intervjuver och papper nu inväntar vi bara besked från migrationsverket.
Högst 2 veckor sa dom i måndags.
HOPPAS.
Orkar inte vänta mer nu.

Sen får bebisen komma när den vill, men inte en dag innan Baris är här.
Jag VÄGRAR att åka till förlossningen utan honom.
Jag har bärt på det här barnet i snart 9 månader, Baris har inte behövt bry sej ett endaste dugg.
Det minsta jag kan begära är att han stöttar mej iaf på självaste förlossningen.

Just ja, bristningarna är ett faktum.
Har fått ett fint mönster på ena sidan av magen för 2 veckor sen.
Som tur är så har det hållt sej där, änsålänge.
Och det är inte sånna där lila/röda utan små ljusa.
Dom kan jag ändå stå ut med.
Sen är det ju även ett faktum att 9 av 10 gravida får det.
Så, what can I do?
Nooooothing.
Känner mej så fräsch för tillfället.
Ungefär lika attraktiv som en fågelskrämma i big size.
Jag är sååå trött på att vara gravid.
Ge tillbaka min kropp, nu tack.

Ne, så fort bebis har tittat ut så ska hon och jag ut och ränna.
Flera timmar om dagen i barnvagnen!
Vad jag längtar efter att kunna gå igen, orkar knappt 20 meter i dagsläget.
Magen känns sprängfärdig och det känns som att hela ryggen ska spricka.

Japp, det var ytterligare ett positivt inlägg från väldigt gravida och väääldigt horminstinna Hanna.


Puss på er iaf!

Älskar dej!