.

Så sitter jag här igen då.
Dom sista dagarna har jag tänkt så mycket, speciellt i lördags då jag lämnade bort Ebba.
Jag lämnade ju bort henne för att jag ska ut o resa,
Sen tänkte jag varför?
Vad ska jag göra i Alanya, vad händer när jag kommer därifrån?
Inte en jäkla aning.
Men samtidigt så vill jag  verkligen åka ner dit, har ju velat bo där sen första gången jag var där 2007.
Så det blir det.
Måste säga att det är enda stället jag har varit riktigt lycklig på.
Och ska man inte vara där man är som lyckligast?
Jag menar varför ska jag sitta i den här stan o glo?
Men jobbigast av allt är att jag hela tiden måste försvara mej själv,
speciellt på jobbet.
Då alla frågar hela tiden varför jag ska ner dit, vad jag ska göra där osv..
och varför Turkiet av alla ställen.
Sanningen är att jag har varit nästan överallt i Europa,
Grekland, Spanien, Italien, Cypern, Frankrike aa you name it.
Och jag har helt enkelt fastnat för det landet.
Jag älskar allt därnere.
Förstår inte varför det ska vara så svårt att förstå?
Det är ju mitt liv.
Här i vadstena ska man helst flytta ihop med en kille när man är 20, förlova sej, skaffa barn när man är 22.
Köpa hus och gifta sej när man är 24.
Men varför?
Jag har 20 år på mej att skaffa barn och gifta mej.
Har ingen som helst lust att binda mej nu, finns för mycket som jag vill göra innan det.
Men dom som väljer det, varsågoda!
Är det det man vill så go ahead.
Det jag menar är att det  är mer accepterat att gifta sej o skaffa barn innan man fyllt 22,
än att vilja se lite mer än Vadstena.
Och sen är det det eviga tjatet om att turkarna är muslimer.
Det är kvinnoförnedring, kvinnomisshandel, våldtäkter hit och dit.
Men som jag sagt tidigare är sådana saker inte vanligare i Turkiet än vad det är i Sverige.
Visst dom gör saker lite annorlunda än vad vi gör här,
men är det dåligt?
Det kan man ju bara själv svara på.
Jag kom ihåg i sommras när alla på jobbet i fick reda på att jag var ihop med en turkisk kille.
Snacka om rabalder,
det var ett evigt tjat om att han skulle behandla mej illa,
men om sanningen ska fram så finns det ingen kille som har behandlat mej så bra som han gjorde.
Så vem vet jag kanske gifter mej med en turk någongång i framtiden eller en kines eller indier.
Inte fan vet jag.
Det är ju sånt som märks.
Hur det än blir så blir det som det blir!
Och det blir nog bra.
Men om 10 år så tror inte jag att jag bor i Sverige, det är en sak som är säker!
Sverige är faktiskt inte så himla spännande.
Så framöver tänker jag inte himla med mina åsikter, och jag tänker inte skämmas för nåt jag gör eller för dom besluten jag tar.
Sen kan jag ju inte garantera att alla beslut jag tar blir bra i slutändan.
Men då har jag iaf prövat!
Och jag har verkligen blivit en helt annan människa de 2 sista åren,
från att bry mej alldeles för mycket om vad andra tyckte och tänkte om mej till att helt enkelt skita i det!
Ingen är bättre än mej och jag är inte bättre än någon annan.
Jag har gjort mina misstag och saker som var mindre bra,
men i slutändan så är det ju misstagen som gör en till den man är idag.
Och jag är stolt över den personen jag är idag!
Jag kan gå högt med huvudet och veta att jag gör så gott jag kan,
Jag har ett arbete där jag är omtyckt på, en familj som älskar mej och som jag älskar och världens bästa vänner som alltid finns där när man behöver dom!
Visst jag gör en del tokigheter ibland, men man är ju bara människa.
Då är det bra att veta vilka som verkligen betyder något.
 
Jaa, nu har jag verkligen skrivit om vad som pågår i mitt huvud just nu.
Mindre intressant för vissa kanske.
Men det skiter jag faktiskt i!

Iyi Geceler!