Nervööös.
Jag fattar inte varför.
Men jag är sjukt pirrig inför imorrn.
Det är ju inte så att jag ska börja i ett nytt arbetsområde direkt.
Men jag försöker intala mej att det kommer gå bra.
Tåhelvetet gör fortfarande skitont.
Så idag har jag inte gått utanför dörren.
Bara att flytta sej mellan datorn och tvn är grymt plågsamt.
Tån har nu blivit mer blåsvart.
Får väl se om den ramlar av,
jag får gå på Alanyas stränder utan mittentån helt enkelt.
Nevars, så illa ska det väl inte behöva att bli.
Men hur pinsamt kommer det inte att bli imorrn på nya jobbet?
Halta runt.
Ne jag råkade slå tån i tröskeln häromdagen.
Inte det första man vill informera om kanske?
Imorrn får jag väl ta cykeln till jobbet.
Ska jag gå får jag nog ge mej iväg vid 5.
Känner inte riktigt för det.
B är sjuk.
Tror att han spyr, det var iaf vad jag fattade det som.
Stackars då.
Men han kan få min tå, så kan jag spy.
Aja, nog svamlat för ikväll!
Iyi Geceler!
Tröttna på Alanya? You think? ;) Det beror väl på hur man lever där nere... Man kan ju inte leva som jag och Miss F2 gjorde i två veckor i rad... Då dör man inom en månad... ;) Jag var så sliten när jag kom hem till Sverige att jag hade behövt två veckors semester på grund av vår två veckors semester... :P För har man bara två veckor så vill man ju hinna festa så mycket som möjligt, men har man ett halvår så kan man ju ta det lite mer coolt. Fast det är klart, det kanske inte blir lika kul då... Joooo då! Det kommer att bli kanoners! K ska ju in i armén så fort jag åker till Sverige, så jag lär ju inte bli kvar... :( Men Miss F2 kanske... ;) Men sen jävlar, när K är klar i lumpen, då kanske jag blir kvar i Alanya en längre stund. Who knows? I dont know... ;) KRAM!