.

Yes, och jobbet har fått nys om mina "oumbärliga" städkunskaper.
Ringdes in 9 imorse av "the boss".
Hon ville att jag skulle komma och ta en flyttstädning.
Jajjemensan!
I'm there med mopp och skurtrasor i högsta hugg.
Klarade iaf av den där städningen på 3 timmar, det är ju inga större ytor det handlar om.
När jag lämnade lägenheten/rummet så var det skiiiiinande rent och väldoftande.
Yepp, kanske borde fundera på att bli städtant?
Om jag inte kommer på något mer spännande framtidsyrke.
Som börsmäklare på Wall Street eller något annat glidarjobb.

Ne, jag har inte en aning om vad jag vill göra i framtiden.
Allt jag vet är här och nu för tillfället.
Börjar bli ganska så irriterad på alla som tjatar om vad jag ska göra när jag kommer hem från Alanya.
Måste jag veta det?
Det är ju inte så att jag har 3 ungar som jag måste försörja.
Inte heller har jag någon lägenhet kvar, inga räkningar att betala förutom mobilen och det förbannade H&M-kontot.
Eller är det så att vissa tycker att jag är för gammal för att leva ett sånt här "oansvarigt" liv?
Dom kanske tycker att det är dags att slår mej till ro och nöjer mej med livet jag har.
Men jag har inga som helst planer på det.
Herregud, det är ju inte så att jag är 40!
Värsta tänkbara scenariot för mej är att jag sitter här i Vadstena, 40 år i en liten 3:a med ett par ungar och undrar vart livet tog vägen.
Och frågar mej själv,
"Vad fan tänkte du på?"
Då är jag hellre 40 utan ungar och vet att jag levat livet.
Och sett alla saker jag velat.
Det där med barn, man och villa har aldrig varit något för mej, möjligen då jag var i 16-årsåldern och trodde att hela världen låg i Vadstena.
En vecka på Rhodos gjorde mej akut hemsjuk.
Nu låter jag säkert som värsta ensamvargen,
men det är jag inte.
Det är bara det att jag inte känner något behov av en fast tillvaro för tillfället.

Aja, nog svamlat för ikväll.
Imorrn och på onsdag jobbar jag,
så jag får se när jag hinner uppdatera här!

Puss på er!

Iyi Gecler!