.

Det är ett uttryck som jag har börjat säga 150 gånger om dagen.
Men det beror förmodligen på att Baris säger det jämt, och förmodligen alla turk-serier jag har tittat på i flera månader.
Först så ska jag säga att jag är så glad över alla fina kommentarer jag får!
Jag vet att jag är kass på att svara, men det kanske det blir ändring på snart.

Baris och jag tillbringade nästan 4 veckor här i Sverige, han åkte hem i fredags morse.
Det känns otroligt jobbigt.
Vem ska jag nu skratta med, bråka med och kramas med?
Han är på alla sätt min allra bästa vän och världens underbaraste pojkvän.
Som tur är har jag en del underbara tjejkompisar också.
Utan Sofi och Anneli i fredags kväll så hade jag aldrig klarat mej ifrån gråtattackerna.
Världens största kram till er!

Så vad har vi gjort under tiden?
Vi har inte gjort så mycket, varit i Linköping ett par gånger, träffat Jonna, festat lite med Jossan, Baris har hjälpt Lasse (låtsaspappa) med mammas och hans nya hus, sen har vi också hunnit med att hälsa på Amanda och Fatih i Solna.
Annars har vi mest myst framför filmer och det är faktiskt min favoritsysselsättning:)
Men nu har han iaf åkt tillbaka till Anamur, det känns pissigt måste jag säga.
Jag går mest runt som en zombie här hemma, så fort jag inte har något att göra sitter jag framför tv:n för att skingra tankarna.
Jag orkar helt enkelt inte att tänka på allt.
Jag saknar honom så jag håller på att dö.
Sen säger en del att jag har valt det här själv, men som de flesta vet så väljer man inte den man älskar.
Det är bara så det är.

Ne nu ska jag inte vältra mej mer i självömkan,
för vet ni vad?
Han kommer faktiskt tillbaka 22 december.
Skickade med honom en inbjudan när han åkte hem, så det är bara för honom att ta nästa buss till Ankara.
Jag har tittat på en massa biljetter och de är inte så farligt dyra ligger på mellan 1500-2000 kr.
Så det blir en av mina julklappar till honom.
Jag ska väl tillägga att han har betalat allt för mej sen i augusti,
mat, cigaretter, bussresor mm.
Anledningen till att jag berättar det är att jag inte orkar med sånna där bittra personer som skriver att turkar bara utnyttjar en för pengar.
Hmm, jag visste inte att ett helt folkslag har samma hjärna.
Sådana kommentarer vill inte jag ha på min blogg, ni har ingen som helst rätt att anta saker och ting om mej och min pojkväns förhållande.
Jag föreslår att ni skaffar er ett eget liv.

Usch nu är det jag som låter bitter känner jag.
Egentligen bryr jag mej inte om vad andra tycker, men just nu är jag förbannad på allt och känner att jag måste avreagera mej på nåt.

Jag fick en kommentar av en tjej i slutet på augusti som tydligen hade bott i Alanya i 3 månader förra säsongen.
Hon skrev att hon visste hur alla turkar fungerade, och tro mej det vet jag också.
Jag är väl medveten om hur det fungerar i Alanya.
Det märker man på en 2-veckors semester.
Gör man inte det så är man dum.
Bartenderna flirtar med en tjej, ligger med henne och efter det sitter tjejen i baren hela veckan och på så sätt får som dricks.
Och på så sätt överlever dom.
Japp, det är så det är.
Med en hel del undantag, lägg märke till det.
För alla lever inte på det sättet.
Men min fråga till dej, om du nu läser det här är,
Har du varit utanför Alanya, sett dej om i de städer som inte lever på turism?
Tror inte det va?
Nu är det nämligen så att min pojkvän kommer från en sån stad.
Jag har sett så mycket mer en turiststäderna.
Så kom inte och säg att du vet hur ett helt folkslag beter sej efter 3 månader i Alanya.
Ooooof jag blir så förbannad!
 
Jag lovar att jag inte ska skriva några fler inlägg om det här ämnet.
Men nu vet ni var jag står, stör ni er på mitt förhållande behöver ni inte besöka min blogg.
Svårare än så är det inte.
Lägg heller ingen energi på att skriva negativa kommentarer, dom tas bort direkt.

För att byta ämne så har jag pratat med min ex-roommate Cissi ikväll:)
Du fick mej på mycket bättre humör!
Och det är så skönt att prata med någon som är i samma situation.
Lycka till med nya jobbet och nya företaget:)

Jag ska lägga upp lite bilder snart.
Men jag måste köpa ny USB-sladd, den försvann i Alanya.
Någon som fått med sej 2 hem, Cissi, Ellen?

Aja God natt på er!
Nu ska jag kika på Cirkus Möller på youtube, behöver skratta lite.

Öptum!
Seni Seviyorum Askim.

Det är kallt, jävligt kallt.
Jag och Baris (japps han fick visum:)), har varit i lilla Vadstena sen i tisdags natt.
Efter en heldags flygande.
Vi lämnade Alanya halv 8 tisdag morron, sen flyg
Antalaya-Istanbul,
Istanbul-Riga,
Riga-Sthlm
Och slutligen tåg till Lkpg där Mamma och Lasse hämtade oss.
Vilken dag.

Vi har iaf hunnit med att hälsa på Jonna, Tacokväll hos Jossan och spanat in mammas och Lasses nya hus.
Baris har börjat och hjälpa till med renoveringen av huset.
Bra att han får något att göra, Vadstena är ju inte händelsernas centrum om man säger så.
Jag har inte mått bra på ett par dagar, har fått tillbaka dom där hemska magkramperna, tredje gången på tre månader.
Börjar undra om det inte är magkatarr eller nåt.
Hemska är dom i vilketfallsomhelst.
Så idag skulle vi ha åkt till Linköping, gått på IKEA och hälsat på mormor.
Men mamma och Baris övergav mej och åkte själva istället.
Hehe, men inte mej emot. Jag är bara glad att dom tycker om varandra:)
Och jag kan knappt röra mej i vilketfall så.

Så hur är det att vara tillbaka i Sverige?
Ingen höjdare direkt.
Det är mörkt, grått och trist.
Visserligen var det det i Alanya också dom sista veckorna.
Men det är ändå mer liv där på nåt sätt.
Men en ljuspunkt är ju att Baris är här.
Det är jag riktigt glad för!
Men jag saknar alla så mycket, Eva, Anna, Linn, Cissi, alla Baris vänner tom med Ibo cp't.
Men vi syns ju snart igen om en sissodär 5 månader..

Ne nu ska jag lägga mej en stund.
Saa lägga in alla bilder nån dag, när jag hittar USB-sladden.

Öptum!