.

nu kan jag inte vara tyst om våran fina "hemlighet" längre.






De flesta har nog redan räknat ut det,
och alla som känner mej och Baris vet ju.
Men sen är det alla dom andra läsarna som jag inte har en aning om vilka ni är.
Men vi ska få en liten bebis i augusti!
En liten flicka dessutom, om vi ska lita på barnmorskan.
En perfekt liten flicka med starka och fina hjärtslag och perfekta fingrar och tår.
Var och tittade på henne senast i tisdags och då låg hon inte still en sekund därinne. 
Hon vinkade och viftade med fingrar och tår, först låg hon och gömde sitt ansikte med händerna och när vi väl skulle kolla efter vad var för sort, ja då la hon sej med bena i kors helt blickstilla.
Men efter att Barnmorskan hade buffat och knuffat på magen så viftade hon tillräckligt med benen för att vi skulle se att det var en tjej.

Kärleken till den här lilla personen är enorm.
Speciellt när hon är VÅR.
Våran alldeles speciella lilla flicka.
Och det är helt underbart att känna och se hur hon lever runt i min mage.
Det ska bli underbart att få träffa henne för första gången och få se hur hon ser ut.
Se vem hon är mest lik.
Men det spelar egentligen ingen roll,
hon kommer ju vara alldeles perfekt i vilket fall!

Jag vet inte om det är vanligt men ju närmare vi kommer förlossningsdatumet
desto mer ser jag fram emot själva förlossningen.
Jag är faktiskt inte speciellt rädd.
Självklart är jag rädd för smärtan, men vad fasen, ont gör det.
Men klarar alla andra av det så klarar jag av det.
Och speciellt med hjälp av älskling.
Och jag har bestämt mej för att ta det som det kommer.
Hoppas på att jag klarar mej med lustgas, men behövs den fruktade epiduralen så tar jag den.
Idag är det exakt 19 veckor kvar, alltså är jag gravid i vecka 21.
Och bebis är ca 25 cm lång och väger ungefär 300 g.

Jag mår iaf bra.
Har inte haft något illamående eller magont.
Det jag nu har drabbats av är foglossning, och det är en hemsk värk.
Man kan liksom inte sitta normalt, det gör ont i hela "sätet" eller vad man ska säga.
Det är helt okej när jag är hemma, men går jag ut och går så är det kört på 5 minuter.
Jobbet går heller inget vidare just nu.
Bebis verkar inte gilla när jag böjer mej och lyfter och drar på stödstrumpor.
Så därför passar det bra med lite semester nu, vila upp ryggen och våran lilla flicka slipper min stress för ett tag.
Har iaf fått ett ordentilgt stödbälte för min rygg nu och jag känner mej faktiskt lite bättre.

Nu vet ni läget kära läsare!:)
Så nu får ni faktiskt ha lite överseende med mina små känsloutbrott här på bloggen.

Men just nu går jag runt på små moln och bara myser med min lilla tjej därinne.
Det tog ett tag för mej att finna den där lyckan med att vara gravid.
Men det var liksom så mycket annat runtomkring som blockade den där lyckokänslan.
Men nu har den äntligen infunnit sej,
och jag är världens lyckligaste och stoltaste!

Jag kommer nog inte hålla på att lägga upp en massa magbilder här.
Mest på grund av att jag är lite skrockfull.
Det kommer säkert upp några ett par veckor innan hon tittar ut.
För magen den fotas för fullt.
Sen kommer jag definitivt bjuda på en bild när hon är här.

Seni cok seviyorum Askim Benim!



Ha en fin dag önskar världens lyckligaste mej!

Och vet ni vad, bara 5 dagar kvar!
Sen sitter vi på planet mot Antalya!