.

Och imorrn har vi varit ifrån varandra i 4 veckor.
Tiden har gått väldigt fort måste jag säga, bara 3 veckor tills vi syns igen:)
Underbart!
Hoppas, hoppas, hoppas att jag kan stanna i 3 veckor, det vore drömmen.

Helgen har iaf spenderats på jobbet, blev flera timmar än det var tänkt.
Men det är ju bara bra, det är ju knappast så att jag något vettigare för mej.
Ska jobba nästa helg också, men bara söndag änsålänge.

Vet inte vad den här veckan har bjuda på ännu, hoppas på mer jobb.
Tiden går som fortast då.
Tror att jag ska börja fixa lite med alla papper den här veckan, ambassaden vill ha intyg på det mesta.
Så det kommer väl att ta lite tid.
Allt handlar om tid just nu, hur man får tiden att gå fortast.
Tror att jag kan skriva en bok om det snart.
Men alla som har distansförfållanden vet nog vad jag pratar om.
Tror att allt kommer att kännas lättare när alla papper är klara och Baris har varit i Ankara och lämnat in allt.
Då kan vi bara vänta.
Den dagen allt är klart kommer att vara en av dom lyckligaste i mitt liv.

Den senaste veckan har jag iaf insett att vi måste flytta till en annan stad när allt blir klart.
Annars kommer båda två dö av tristess.
Och ja, jag känner till uttrycket det blir vad man gör det till.
Men jag har absolut inget här förutom mamma och hon finns ju alltid ändå.
Självklart har jag jobbet här och där trivs jag jättebra med.
Men man måste ju ha annat också.

Jaja, nu ska jag inte fundera mer på det.
Blir en sväng till Östenssons nu och kanske en kaffe hos mammsen.

Seni cok özledim Askim!