.

Åker jag äntligen ner till älskling och sen så får jag förmodligen sällskap av Cissi:)
Om hon nu inte måste amputera benet, (skojar).
Vi åker nångång mellan 4-6 april, så det är ju så långt kvar.
Typ 4 veckor.

Annars händer det inte mycket i mitt händelserika liv.
Dagarna går, ganska fort dessutom, tack gode gud.
Har kommit på hur mycket jag saknar Turkiet, Sverige är okej, när Baris är här.
Men nu när han har varit borta i 3 veckor inser jag hur mycket jag saknar allt därnere.
Inte Alanya, men allt det vanliga som har med Turkiet att göra.
Laga mat tillsammans med alla vänner, bara ta en promenad längs stranden, gå på fruktmarknaden, Kunna äta ute utan att bli ruinerad, atmosfären, småprata med främlingar, alla lukter, jag saknar alla mina vänner därnere.
Gud, vi blev verkligen som en liten familj, alla växte ihop på nåt sätt.
Himla svårt att förklara, men ni som bor därnere förstår nog vad jag menar.
Man lär sej om ett nytt land tillsammans, kulturen, språket och allt.
Något jag saknar mer är Baris familj och släkt dom är faktiskt helt underbara, även om vi har vissa kommuniktionsproblem:P
Hur knasigt det än låter så känns det som att jag åker hem när jag åker dit.
Gud vad osvensk jag är.
Men vad gör man, personen jag älskar är där plus alla andra som jag älskar.
Nu låter det som att jag inte älskar någon här, men visst gör jag det.
Men på något sätt så ser jag min framtid där, trots alla brister som Turkiet faktiskt har.
Men jag är så lycklig där, det är enda platsen jag är lycklig på.
Det är helt underbart.

Men framtiden får utvisa var vi hamnar,
just nu har jag/vi andra saker som måste planeras.
Och nu ser jag fram emot ett par eller 3 sköna veckor med älskling!
Förhoppningsvis får jag lite sol och möjligtvis ett dopp i det blå innan jag återkommer till kaaaalla Sverige.

Snart kommer även designen på bloggen ändras, det är väl på tiden kanske.
Tack Cissi!:)
Då kanske även blogglusten infinner sej.

Seni cok seviyorum ve Sen özledim Askim Benim.

Puss & Godnatt!