.

Vet ni vad, igår hittade jag äntligen min USB-kabel till kameran.
Det tog cirka 1,5 timme att ladda upp ett halvår av mitt liv på min halvsega mini-dator.
Det var ungefär 800 bilder plus 30 videos som sammafattar dom 6 underbaraste (och plågsammaste) månaderna av mitt liv.
Det är helt otroligt vad grejer jag var med om därnere.
Känns så overkligt på nåt sätt.
Dom 6 månaderna gjorde att jag blev en helt annan person, vidgade mina vyer, släppte många av mina fördomar, insåg att det faktiskt finns bra mycket viktigare saker i livet än nya kläder och nya prylar, En annan person lärde mej så mycket om mej själv och honom dessutom, jag släppte så mycket av mitt kontrollbehov, jag lärde mej att släppa in en annan människa i mitt liv.
Och det viktigaste av allt jag träffade min bästa vän, personen som för mej är den finaste i hela världen, som jag vill leva resten av mitt liv med.
Personen som vet precis allt om mej och som känner mej bättre än vad jag känner mej själv.
Nu låter jag jätte-sentimental men det är precis så jag känner.
Det finns inget jag ångrar med den tiden.
Jag tror att det är jätteviktigt för alla att göra en sån här resa, var som helst, men på en plats där man lever på ett annat sätt och har andra sätt att se saker och ting på.
Man mognar och inser att Sverige kanske inte är världens bästa land.
Sverige är bra på så många olika sätt men sen måste jag säga att Turkiet är ett bra mycket varmare land på många olika sätt.

Idag känner jag mej på något sätt mer optimistisk till allt.
Min humör är ju som sagt som en berg och dalbana nuförtiden, och av helt naturliga skäl.
Kanske svårt att förstå för vissa, men det orkar jag inte bry mej om det förtillfället.
Jag längtar så mycket efter min älskade karl och det är så svårt att inte veta hur det blir till hösten.
Men jag vet att allt kommer att bli okej! Snart iaf.
Och om 3 veckor är jag på turkisk mark och får krama om honom igen.
Jag hoppas att vi någon gång i framtiden kan flytta ner dit på riktigt, det är min dröm.

Bjuder på lite kort idag, dagen till ära så är jag även sjukt avis på min älskling som ska åka upp till Ankara imorrn.
Jag älskar Ankara, även att många tycker att det ser ut som cementblock, men det
finns många delar som är så fina, som alla parker t ex.
Aja:


En av parkerna i Ankara.

Vi i Ankara.

Lägg märke till hur brun och smal jag är, nuförtin är jag blek och blir tjockare för var dag som går.

Häftigt! Skiftade färger. Jättefint!

Utsikt från vårat hotellrum, Ankara är stooooort!

Ett ganska så stort tivoli som låg nära vårat hotell.

Baris-garden (Baris betyder peace eller fred, vilket man vill), vid Attatürk-museumet.
Vid Baris-garden finns det träd från hela världen.

Gången upp till muséet.

Det var stooort, och någonstans här ligger alltså Attatürk begravd, Turkiets första president.
Han ligger inte i den här byggnaden utan nånannanstans, fattade inte riktigt var.

En gråtande staty.

Har inga bilder inifrån muséet, man fick inte använda kamera där.

Här är iaf bilder från den finfina fågelparken.



Det första och den enda svarta svan jag någonsin sett.


Avslutar med en bild på oss från i början av oktober på östra stranden.



Nu orkar jag inte ladda upp mer idag, tar ju sån jäkla tid!
Nu ska jag fixa mej lite, ska till jobbet om ett par timmar.
Sen har jag starka funderingar på att baka en kladdkaka, är såååå sugen på det.

Seni seviyorum Askim.
Öptum!