Igår, helst.
Jag saknar min pojkvän.
Och jag hade helst åkt igår om det var möjligt.
Jag saknar att ha någon att gnälla på, jag kan ju inte gnälla på vem som helst.
Bättre att gnälla på honom, han måste ju lyssna på mej och iaf låtsas som att han förstår.
Jag saknar även att kramas, pussas och sova ihop.
Jag saknar att tjata, även att jag är ganska så bra på att tjata över telefonen också.
Jag tror nog att dom flesta som jobbar i den där baren tycker att jag är världens tjurigaste, bitchigaste, gnälligaste och jobbigaste personen som finns.
Men vem bryr sej?
Jag lyssnar på dom när dom också bärt på 10 extrakilon och sett ut som valar.
Jag förstår nu varför man säger att man inte ska bråka med en gravid kvinna.
För JÄVLAR vad arg man kan bli.
Ja det jag ville få fram egentligen var att jag saknar min pojkvän och mest för att han är han och ingen annan.
Även att han ganska så ofta är ett totalt pucko så saknar jag honom.
Idag är jag trött och det beror på 3 timmars sömn och 9 timmars jobb.
Imorrn kommer jag att vara ännu tröttare eftersom att jag ska jobba ytterligare 9 timmar.
Nattsömnen är inget vidare just.
Det är "pissepaus" varannan timme ungefär, halsbränna och andnöd.
Sen har även våran lilla bebis hittat ett nytt favvoställe under mitt högra revben.
Det är väldigt behagligt.
Jag känner mej enorm just nu, midjemåttet har nu ökat till en meter, EN METER.
Hmm, hur ska det här sluta?
Vet inte, nu ska jag iaf sova.
Puss.
Seni cok Seviyorum Askim.
15 gün kaldi:)