.

Firar vi idag, känns mer som 10 år kan jag tillägga.
Känns som att vi har kännt varann hela livet!
Det har varit dom absolut 10 bästa månaderna i mitt liv,
Tack så mycket Askim!;)
Puss på're, Seni Seviyorum!
Det ska firas nästa vecka!
Och Askim, efter dagens vadslagning är du skyldig mej en middag;)

Från en sak till en annan,
Jag har ju varit rökfri nu i ett par månader och gud vad det märks i hyn!
Män blir sådär rosig och fin, innan var det en mer askfatsblek färg.
haha.
Att det ska krävas så mycket för att lägga av med sån skit..

Ne ni, nu är det snart sovdags för min del.
Har haft en toppendag idag!
Och imorrn kallar jobbet.

Hoppas på att min bikini kommer imorrn, är i stort behov av en ny.

Iyi Geceler!

Yes, om 8 dagar så åker jag snart till Lkpg sen vidare mot sthlm för att möta upp Cissi.
Sen åker vi vidare mot Köpenhamn, får vänta där över natten.
Slutligen åker vi vidare mot Antalya där våra älskade karlar väntar!:)
Yeeeeey, jag är sååå glad!
Det ska bli så kul att få träffa Cissi igen också, det är bra att få lite sällskap på flyresan ner också.
Sen så får vi ju vänta i nästan 10 timmar i Köpenhamn.
Men det blir ju betydligt lättare när man är 2.

Jaha, annars då?
Det har ju varit kass uppdatering här, som vanligt.
Men jag har haft en hel del att göra för ovanlighets skull.
Jobbade 2 nätter förra veckan, var i Motala och gjorde en jätteskojig sak, helt underbar dag ska jag tillägga:), (nej, jag är inte alls hemlig.), I fredags var vi i Linköping och gick på stan.
Köpte en massa saker, + en stooor sak, DYR var den också.
Handlade även en hel del kläder till mej själv också och lite till Baris.
Är ju typ som svensk högsommar nere i Turkiet nu.
I lördags jobbade jag några timmare och igår var det våffeldagen hos mamma:)
Så jag är helt slut i kroppen nu, inte så konstigt.

Den här veckan kommer att bli rätt så lugn, ska ordna med dom sista papprena till UT.
Imorrn ska jag till Motala och titta på en grej sen så ska det väl bara packas och grejas.
Hoppas på jobb till helgen och hoppas på skattebesked.

Puss & Hej!


Seni seviyorum Askim.

Jag tror att jag gått och blivit sjuk.
Kli i halsen, ont i öronen och seg och matt i kroppen.
Förkylning på G?
Tror det.
En massa andra på jobbet har ju drabbats, så varför inte jag?
Aja, bättre att det blir nu än om 2 veckor.

Annars, så rullar allt på som vanligt.
Har varit kattvakt i helgen och idag har jag jobbat 7-17.
Roligare än så blev det inte.

I veckan som kommer blir det ett par rundor till Motala.
Yeeeey.
Fast lite kul ska det bli, iaf på torsdag:)

Nehepp, hade visst ingen lust till det här.
Men jag kan ju meddela att jag just dammsugit upp en bautastor spindel,
Fyyyyyy, vad äckligt!

Aja.
16 gün kaldi:)
¨
Seni seviyorum Askim.

Men inte över samma sak som igår.
Pratade med älsklingen för en stund sen, Då sa han,
Åhh, vad jag saknar din mat!
Huh?
Det var otippat måste jag säga.
Jag glömmer aldrig när jag stod och hällde i en femma grädde i maten och han tittatde på mej som jag var dum i huvudet.
Hahaha.
Men jag får tydligen inte laga så god mat när han flyttar hit i augusti.
Då kan man bli tjock.
Men det är nog ingen risk för det, jag kommer ändå inte ha tid med att laga mat i höst.

Förresten, Tack för alla fina kommentarer jag fick i för "tisdagsinlägget", det värmer:)

Iyi geceler!

Seni seviyorum Askim Benim.

över mej själv.
Idag har jag gjort en sak jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En väldigt bra sak dessutom.
Jag är stolt,
över mej själv.
Ytterligare ett steg i rätt riktning.
Det är så många saker som har förändrats i år, och så många saker som kommer att förändras.
Så att, varför inte förändra sej själv också?

Jaa, det här kanske kan bli en såndär livsstilblogg?
Haha.
Nevars men det är dags att peppa upp sej lite.

Seni seviyorum Askim Benim.

Vet ni vad, igår hittade jag äntligen min USB-kabel till kameran.
Det tog cirka 1,5 timme att ladda upp ett halvår av mitt liv på min halvsega mini-dator.
Det var ungefär 800 bilder plus 30 videos som sammafattar dom 6 underbaraste (och plågsammaste) månaderna av mitt liv.
Det är helt otroligt vad grejer jag var med om därnere.
Känns så overkligt på nåt sätt.
Dom 6 månaderna gjorde att jag blev en helt annan person, vidgade mina vyer, släppte många av mina fördomar, insåg att det faktiskt finns bra mycket viktigare saker i livet än nya kläder och nya prylar, En annan person lärde mej så mycket om mej själv och honom dessutom, jag släppte så mycket av mitt kontrollbehov, jag lärde mej att släppa in en annan människa i mitt liv.
Och det viktigaste av allt jag träffade min bästa vän, personen som för mej är den finaste i hela världen, som jag vill leva resten av mitt liv med.
Personen som vet precis allt om mej och som känner mej bättre än vad jag känner mej själv.
Nu låter jag jätte-sentimental men det är precis så jag känner.
Det finns inget jag ångrar med den tiden.
Jag tror att det är jätteviktigt för alla att göra en sån här resa, var som helst, men på en plats där man lever på ett annat sätt och har andra sätt att se saker och ting på.
Man mognar och inser att Sverige kanske inte är världens bästa land.
Sverige är bra på så många olika sätt men sen måste jag säga att Turkiet är ett bra mycket varmare land på många olika sätt.

Idag känner jag mej på något sätt mer optimistisk till allt.
Min humör är ju som sagt som en berg och dalbana nuförtiden, och av helt naturliga skäl.
Kanske svårt att förstå för vissa, men det orkar jag inte bry mej om det förtillfället.
Jag längtar så mycket efter min älskade karl och det är så svårt att inte veta hur det blir till hösten.
Men jag vet att allt kommer att bli okej! Snart iaf.
Och om 3 veckor är jag på turkisk mark och får krama om honom igen.
Jag hoppas att vi någon gång i framtiden kan flytta ner dit på riktigt, det är min dröm.

Bjuder på lite kort idag, dagen till ära så är jag även sjukt avis på min älskling som ska åka upp till Ankara imorrn.
Jag älskar Ankara, även att många tycker att det ser ut som cementblock, men det
finns många delar som är så fina, som alla parker t ex.
Aja:


En av parkerna i Ankara.

Vi i Ankara.

Lägg märke till hur brun och smal jag är, nuförtin är jag blek och blir tjockare för var dag som går.

Häftigt! Skiftade färger. Jättefint!

Utsikt från vårat hotellrum, Ankara är stooooort!

Ett ganska så stort tivoli som låg nära vårat hotell.

Baris-garden (Baris betyder peace eller fred, vilket man vill), vid Attatürk-museumet.
Vid Baris-garden finns det träd från hela världen.

Gången upp till muséet.

Det var stooort, och någonstans här ligger alltså Attatürk begravd, Turkiets första president.
Han ligger inte i den här byggnaden utan nånannanstans, fattade inte riktigt var.

En gråtande staty.

Har inga bilder inifrån muséet, man fick inte använda kamera där.

Här är iaf bilder från den finfina fågelparken.



Det första och den enda svarta svan jag någonsin sett.


Avslutar med en bild på oss från i början av oktober på östra stranden.



Nu orkar jag inte ladda upp mer idag, tar ju sån jäkla tid!
Nu ska jag fixa mej lite, ska till jobbet om ett par timmar.
Sen har jag starka funderingar på att baka en kladdkaka, är såååå sugen på det.

Seni seviyorum Askim.
Öptum!

Och imorrn har vi varit ifrån varandra i 4 veckor.
Tiden har gått väldigt fort måste jag säga, bara 3 veckor tills vi syns igen:)
Underbart!
Hoppas, hoppas, hoppas att jag kan stanna i 3 veckor, det vore drömmen.

Helgen har iaf spenderats på jobbet, blev flera timmar än det var tänkt.
Men det är ju bara bra, det är ju knappast så att jag något vettigare för mej.
Ska jobba nästa helg också, men bara söndag änsålänge.

Vet inte vad den här veckan har bjuda på ännu, hoppas på mer jobb.
Tiden går som fortast då.
Tror att jag ska börja fixa lite med alla papper den här veckan, ambassaden vill ha intyg på det mesta.
Så det kommer väl att ta lite tid.
Allt handlar om tid just nu, hur man får tiden att gå fortast.
Tror att jag kan skriva en bok om det snart.
Men alla som har distansförfållanden vet nog vad jag pratar om.
Tror att allt kommer att kännas lättare när alla papper är klara och Baris har varit i Ankara och lämnat in allt.
Då kan vi bara vänta.
Den dagen allt är klart kommer att vara en av dom lyckligaste i mitt liv.

Den senaste veckan har jag iaf insett att vi måste flytta till en annan stad när allt blir klart.
Annars kommer båda två dö av tristess.
Och ja, jag känner till uttrycket det blir vad man gör det till.
Men jag har absolut inget här förutom mamma och hon finns ju alltid ändå.
Självklart har jag jobbet här och där trivs jag jättebra med.
Men man måste ju ha annat också.

Jaja, nu ska jag inte fundera mer på det.
Blir en sväng till Östenssons nu och kanske en kaffe hos mammsen.

Seni cok özledim Askim!

Home.

I'm so sick and tired
of all these things
that drag me down
I've got no where to go
they say that life
is in these hands
you give everything
you give yourself away you give
and still you choke
and find yourself running for the door

come and take me
home
lead me to your door
take me where you are
lead me to your door
at least just for a while

its some kind of life
forever days
we're in the cold
unfamiliar way
so take this fear
and fade it out
it won't make me sad
cause I get sentimental lord
in other ways
and I don't want to let me down here anymore

so come and take me home
lead me to your door
take me where you are
lead me to your door
and let me in
just let me in
and let me leave
just let me leave this world
come on now let me leave this world
at least just for a while

(Dishwalla.)

Hur kan man inte sakna det här?


Eller "våran" gata som vi gick på varendaste dag.

Som jag sagt tidigare så saknar jag inte Alanya i sej, eller jo om man bortsers från alla fulla pinsamma turister så gör jag det,
Men framförallt saknar jag Turkiet, alla underbara vänner och glädjen av att bara sitta på balkongen en hel kväll.
Men snaaaart, promenerar jag här igen och inte med vem som helst utan med min älskling.
Och förhoppningsvis så blir det en och annan promenix med Cissi också,
om hennes tå mår bra tills dess.

Seni özledim Askim Benim!

Jahopp, då har jag varit ledig sen i måndags.
Var är jobben?
Jag blir galen av att sitta hemma och glo. Tiden går sååå långsamt.
Samma sak vareviga dag, vaknar vid 9, dricker kaffe, grejar här hemma, går till mamma och käkar (mest för att jag blivit för lat för att laga min egen mat, och hur kul är det att laga middag till sej själv? not so much), ser på tv, går hem och sover.
Dagens höjdpunkt är att prata med älskling i telefon ungefär 3 gånger om dagen.
Usch vad jag klagar och tjatar om hur tråkigt allt är, men det är väl det som är meningen med att ha en blogg?
Inte att klaga hela tiden alltså, men att skriva ner vad man tänker.

Och just nu tänker jag bara på att åka ner till älskling, och hur värdelöst det känns att sitta här när jag ändå inte jobbar. Jag skulle ju lika gärna kunna sitta hos honom och inte göra ett dugg.
Hade jag inte haft mamma 10 minuter bort så hade jag levt ett totalt asocialt liv.
Då hade jag bott i min soffa.
Ne, får se hur det blir till hösten, saknar att ha ett liv.
Det hade jag åtminstone därnere, det var ju alltid en massa folk hemma.
Ne som sagt, vääääääärdelöööööst.
Om 2 veckor kan jag iaf boka biljetten ner, kanske skulle jag skita i att boka en returbiljett?

Vad har helgen att bjuda på då?
Jobba några timmar, annars hittar ni mej i min soffa.

Nu ska jag väl dammsuga eller nåt annat spännande.
Fy fan.

Älskar dej!
Puss Puss

Åker jag äntligen ner till älskling och sen så får jag förmodligen sällskap av Cissi:)
Om hon nu inte måste amputera benet, (skojar).
Vi åker nångång mellan 4-6 april, så det är ju så långt kvar.
Typ 4 veckor.

Annars händer det inte mycket i mitt händelserika liv.
Dagarna går, ganska fort dessutom, tack gode gud.
Har kommit på hur mycket jag saknar Turkiet, Sverige är okej, när Baris är här.
Men nu när han har varit borta i 3 veckor inser jag hur mycket jag saknar allt därnere.
Inte Alanya, men allt det vanliga som har med Turkiet att göra.
Laga mat tillsammans med alla vänner, bara ta en promenad längs stranden, gå på fruktmarknaden, Kunna äta ute utan att bli ruinerad, atmosfären, småprata med främlingar, alla lukter, jag saknar alla mina vänner därnere.
Gud, vi blev verkligen som en liten familj, alla växte ihop på nåt sätt.
Himla svårt att förklara, men ni som bor därnere förstår nog vad jag menar.
Man lär sej om ett nytt land tillsammans, kulturen, språket och allt.
Något jag saknar mer är Baris familj och släkt dom är faktiskt helt underbara, även om vi har vissa kommuniktionsproblem:P
Hur knasigt det än låter så känns det som att jag åker hem när jag åker dit.
Gud vad osvensk jag är.
Men vad gör man, personen jag älskar är där plus alla andra som jag älskar.
Nu låter det som att jag inte älskar någon här, men visst gör jag det.
Men på något sätt så ser jag min framtid där, trots alla brister som Turkiet faktiskt har.
Men jag är så lycklig där, det är enda platsen jag är lycklig på.
Det är helt underbart.

Men framtiden får utvisa var vi hamnar,
just nu har jag/vi andra saker som måste planeras.
Och nu ser jag fram emot ett par eller 3 sköna veckor med älskling!
Förhoppningsvis får jag lite sol och möjligtvis ett dopp i det blå innan jag återkommer till kaaaalla Sverige.

Snart kommer även designen på bloggen ändras, det är väl på tiden kanske.
Tack Cissi!:)
Då kanske även blogglusten infinner sej.

Seni cok seviyorum ve Sen özledim Askim Benim.

Puss & Godnatt!