.

Hur kan man inte sakna det här?


Eller "våran" gata som vi gick på varendaste dag.

Som jag sagt tidigare så saknar jag inte Alanya i sej, eller jo om man bortsers från alla fulla pinsamma turister så gör jag det,
Men framförallt saknar jag Turkiet, alla underbara vänner och glädjen av att bara sitta på balkongen en hel kväll.
Men snaaaart, promenerar jag här igen och inte med vem som helst utan med min älskling.
Och förhoppningsvis så blir det en och annan promenix med Cissi också,
om hennes tå mår bra tills dess.

Seni özledim Askim Benim!

Jahopp, då har jag varit ledig sen i måndags.
Var är jobben?
Jag blir galen av att sitta hemma och glo. Tiden går sååå långsamt.
Samma sak vareviga dag, vaknar vid 9, dricker kaffe, grejar här hemma, går till mamma och käkar (mest för att jag blivit för lat för att laga min egen mat, och hur kul är det att laga middag till sej själv? not so much), ser på tv, går hem och sover.
Dagens höjdpunkt är att prata med älskling i telefon ungefär 3 gånger om dagen.
Usch vad jag klagar och tjatar om hur tråkigt allt är, men det är väl det som är meningen med att ha en blogg?
Inte att klaga hela tiden alltså, men att skriva ner vad man tänker.

Och just nu tänker jag bara på att åka ner till älskling, och hur värdelöst det känns att sitta här när jag ändå inte jobbar. Jag skulle ju lika gärna kunna sitta hos honom och inte göra ett dugg.
Hade jag inte haft mamma 10 minuter bort så hade jag levt ett totalt asocialt liv.
Då hade jag bott i min soffa.
Ne, får se hur det blir till hösten, saknar att ha ett liv.
Det hade jag åtminstone därnere, det var ju alltid en massa folk hemma.
Ne som sagt, vääääääärdelöööööst.
Om 2 veckor kan jag iaf boka biljetten ner, kanske skulle jag skita i att boka en returbiljett?

Vad har helgen att bjuda på då?
Jobba några timmar, annars hittar ni mej i min soffa.

Nu ska jag väl dammsuga eller nåt annat spännande.
Fy fan.

Älskar dej!
Puss Puss

Åker jag äntligen ner till älskling och sen så får jag förmodligen sällskap av Cissi:)
Om hon nu inte måste amputera benet, (skojar).
Vi åker nångång mellan 4-6 april, så det är ju så långt kvar.
Typ 4 veckor.

Annars händer det inte mycket i mitt händelserika liv.
Dagarna går, ganska fort dessutom, tack gode gud.
Har kommit på hur mycket jag saknar Turkiet, Sverige är okej, när Baris är här.
Men nu när han har varit borta i 3 veckor inser jag hur mycket jag saknar allt därnere.
Inte Alanya, men allt det vanliga som har med Turkiet att göra.
Laga mat tillsammans med alla vänner, bara ta en promenad längs stranden, gå på fruktmarknaden, Kunna äta ute utan att bli ruinerad, atmosfären, småprata med främlingar, alla lukter, jag saknar alla mina vänner därnere.
Gud, vi blev verkligen som en liten familj, alla växte ihop på nåt sätt.
Himla svårt att förklara, men ni som bor därnere förstår nog vad jag menar.
Man lär sej om ett nytt land tillsammans, kulturen, språket och allt.
Något jag saknar mer är Baris familj och släkt dom är faktiskt helt underbara, även om vi har vissa kommuniktionsproblem:P
Hur knasigt det än låter så känns det som att jag åker hem när jag åker dit.
Gud vad osvensk jag är.
Men vad gör man, personen jag älskar är där plus alla andra som jag älskar.
Nu låter det som att jag inte älskar någon här, men visst gör jag det.
Men på något sätt så ser jag min framtid där, trots alla brister som Turkiet faktiskt har.
Men jag är så lycklig där, det är enda platsen jag är lycklig på.
Det är helt underbart.

Men framtiden får utvisa var vi hamnar,
just nu har jag/vi andra saker som måste planeras.
Och nu ser jag fram emot ett par eller 3 sköna veckor med älskling!
Förhoppningsvis får jag lite sol och möjligtvis ett dopp i det blå innan jag återkommer till kaaaalla Sverige.

Snart kommer även designen på bloggen ändras, det är väl på tiden kanske.
Tack Cissi!:)
Då kanske även blogglusten infinner sej.

Seni cok seviyorum ve Sen özledim Askim Benim.

Puss & Godnatt!

Och löning var det idag, väldigt bra lön måste jag säga.
Men den försvann ungefär lika fort som den kom in.
Det var startavgifter på det mesta den här månaden.
Men det är väl så det är när man startar upp på nytt, det blir bättre.
Det känns på något sätt himla skönt att ha en fast punkt i livet igen, ha något att bygga på.
Men usch vad jobbigt det är när allt är så ovisst.
Jag vet inte alls vad som händer om 1,2,3 eller 6 månader.
Jag vet bara en sak, men det tänker jag inte skriva om här på bloggen även om de flesta vet vad jag pratar om.

Sen tycker jag att alla kan hålla sej utanför vårat privatliv.
Jag har hört en hel del den senaste veckan.
Och jag tycker att ni kan hålla tyst (eller käften rent ut sagt) om era åsikter.
Ni vet inte ett skit om hur allting är.
Jag har aldrig yttrat mej om era val.
Det är som vanligt dagisnivå nere i Alanya.
Och jag vill inte ha någon som helst inblandning i det.
Usch, jag orkar inte mer av det här.
Jag vill bara fokusera på mitt.
Kanske är det dumt att "hoppa" på folk genom bloggen.
Men det är ingen som behöver ta åt sej om den inte känner sej träffad.

Ne nu skiter i den här bloggen på ett jävla tag.
Önskar er andra en trevlig helg!
Japp jag är en stor jävla tjurskalle just nu, men det får jag vara.


Älskar dej och saknar dej varje minut och varje sekund.
Seni Özledim Askim.

Puss puss

Fyy, vad jag saknar dej!
Usch det har bara gått ett dygn, och nu ska vi behöva vänta i 6 eller 7 veckor till.
Usch, vad jag hatar det här.
Men ändå har vi haft en sån himla tur, vi har bara behövt vara ifrån varandra en gång tidigare.
Men det här är så extremt jobbigt, att inte kunna ta på dej, att inte kunna krama, pussa eller känna din doft.
Men vi fixar det här, vi har telefon och som tur är så finns ju msn.
Snuuuuuutt kom hem!!!
Blä, blä, blä..
Älskling bara så du vet, Jag älskar dej, Seni cok Seviyorum Askim benim.

Ja, jag vet att jag inte har varit något vidare på det här med bloggandet.
Men har noll lust med det förtillfället.
Känns bara som att jag bloggar när jag är depp faktiskt.
Så nu kanske det blir lite bloggande framöver.
Men först ska jag hitta nån som kan fixa designen på min blogg,
Någon frivillig?

Iaf så blir det en Turkietresa, antingen i slutet av mars eller i början på april.
Sen så kommer älskling i slutet av juli eller i början av augusti.
Och då är det förhoppningsvis på obestämd tid.
Tills dess så får vi pendla till varann.

Älskar dej!

Puss på er sålänge!

Nytt år och nya möjligheter, brukar man väl säga?
Jag hoppas att det här året blir bättre, om det går?
Har iaf haft ett toppenår!
Lärt känna en massa nya härliga människor, upptäckt ett helt nytt land,
och självklart träffat kärleken och det är väl det bästa?
Det här året står för helt andra utmaningar, jag tänker inte berätta vad riktigt än.

Hoppas iaf att ni har haft en fin Nyårsafton!

Puss Puss!

Askim fick visumet!!!
Så nu är det bara 5 dagar kvar:)
Jag kunde nog inte vara lyckligare än så här!

Seni Cok Cok Cok Seviyorum Askim!

Om ungefär 1 timma så får vi reda på visumet.
Usch, jag är såååå nervös.
Det bara måste gå vägen..

Seni Cok Özledim Askim!

Nepp, jag har inte gått och blivit lyxhustru än.
Men jag fick lust att skriva av mej lite.

Har just suttit och läst igenom Cissis blogg, juni, juli och augusti.
Då inser jag hur mycket jag saknar Alanya och Cissi såklart!
Fy fan vad mycket skoj vi hade, roligaste sommaren någonsin:)
Finns inte en grej jag ångrar!
En kväll som jag minns speciellt är midsommarafton, då vi skulle sälja "kransjävlarna" på Robin Hood.
Det blev lite för mycket alkohol och lite för lite kranssäljande;)
Vi dansade som vi aldrig hade dansat förr,
det var några killar som kanske skulle köpa kransar som vi stod med,
efter ett tag tröttnade jag på dom (speciellt en av dom som jag tyckte blev lite väl närgången),
Då frågade jag honom:
"ska du ha en kransjävel?!"
Han:
"Näääää!"
Jag:
"Men stick då för fan!!"
Sen dansade vi glatt vidare i dimman.
Kvällen slutade med att vi ramlade ner från bardisken och drog med oss x antal turkar i fallet.

Sen måste jag säga att de "hårda arbetspassen" jag och Cissi hade på Robin Hood var himla roliga dom med!
Mycket gratisdrinkar, mycket konstigt folk och mycket svettigt.
 
Iaf så fick väcktes så många minnen till liv när jag läste Cissis blogg.
Skratt, tårar, alkohol, sol, svett, drama och en himla massa kärlek!
Ne, jag tror att alla vi som bodde i lägenhet nr 11 i Ilayda är eniga om en sak,
Det finns inga utom oss själva som kommer att förstå allt vi gick igenom den här sommaren/hösten.
Det bästa av allt var att vi hade varann!
Ni är vänner för livet även om vi inte hörs så mycket just nu.
Vi syns sommaren 2010:)
Då vi ska göra allt lite bättre.

Ne, nu har jag insett att jag måste till Turkiet nästa sommar om så bara för 1 månad.

Imorrn så får Askim reda på hur det gick med visumet.
Hoppas, hoppas, hoppas att det går bra!
Håll tummarna för oss..

Seni Cok Cok Cok Cok Seviyorum Askim benim.

Vad dålig jag har blivit på det här bloggandet, tror att det är mest för att jag inte har något intressant att dela med mej av.
För tillfället har vi hundra framtidsplaner på G, men det är liksom inte speciellt kul för er som läser att ta del av.
Intresseklubben antecknar liksom.
Hur kul är det att läsa om en som bara tjatar och tjatar om sin underbara pojkvän 24/7?
Inte speciellt, jag talar av egen erfarenhet.
Så jag återkommer när jag har ett glassigt lyxhustru-liv, det kan iofs dröja en sissodär 10 år.
Men den som väntar på nåt gott, hahaha.

För att späda ut mitt intresseväckande inlägg,
så kan jag väl säga att det går vinterkräksjukan på mitt jobb.
Och gissa vem som drabbades av den för ett par dagar sen?
Jo jag, otippat va?
Så jag har spenderat 2 dagar i sängen (och i toastolen) och sörplat nyponsoppa och tuggat skorpor.
Idag var jag även tillbaka på jobbet, inte den bästa ideén kanske?
Kändes som att jag skulle spy mer en en gång.
Uuuuuuh och blääääää.

Baris var i Ankara igår och fixade visumet,
nu fattas det bara att ambassad-helvetet krånglar till nåt.

Sen kan jag även meddela att jag nu är lägenhetsinnehavare.
Det känns väl inte toppen direkt, finns liksom inget jag tycker om med den här staden.
Men som sagt har inget val om Askim ska få sambovisumet och bara han får det så flyttar vi så fort vi kan!

Seni Seviyorum Askim Benim!

Oj, tiden bara rusar iväg!
Idag är jag ledig, himla skönt efter 6 dagars slit.
Dagen började väl sådär, har haft ett par riktigt jobbiga dagar nu.
Men just nu så känns allt ganska så bra, har faktiskt varit och tittat på en lägenhet.
Det är ju så att varken jag eller Baris har någon större lust att spendera en till sommar i Alanya.
Det blir helt enkelt för jobbigt, både jag och han är ganska så less på allt turistande och festande.
Och jag vill leva ett normalt liv ett par år, Alanya finns ju alltid kvar och det kommer att vara precis likadant där om 2 år.
Så nu ska vi väl försöka att satsa på att få ett "sambovisum" eller vad det kallas.
Och då krävs det att jag har en lägenhet här.
Egentligen är jag inte speciellt sugen på att skaffa en lägenhet här,
men det är ju här jag har ett jobb så vi får väl börja här.
Och när han får (om han får) sambovisum så tänker jag börja söka jobb i Linköping eller i Stockholm.
Vi får helt enkelt se vart vi hamnar.
Sen kan man ju alltid ta en semesterresa till Turkiet;)
Och vem vet i framtiden kanske vi hamnar därnere.

Lägenheten jag var och kollade på idag var iaf en helmysig 2:a, med gamla trägolv, öppen spis och i köket var det en såndär gammal spis i ett hörn (bara prydnad men ändå), nya tapeter, ny kyl och frys + tvättmaskin.
Så jag vet att vi skulle trivas där.
Men vi får se!

Och nu så undrar jag vilka det är som läser min blogg?
Ni kan väl lämna en liten kommentar, bara hej eller vad som helst!:) 


Seni Seviyorum Askim!

Ny vecka och bara 15 dagar kvar till Askim kommer.
Men just idag känns allt skit.
Förmodligen för att jag har varit ensam hela dagen.
Det gör att jag börjar tänka på allt.
Jagt hatar det här, det är så jobbigt att vara ifrån varann.
Jag vet inte om det blir lättare med tiden, det här är ju första gången vi är ifrån varandra.
Usch, jag känner mej så fruktansvärt ensam.
Och det är en så lång väg tills vi får vara tillsammans varje dag.
Visst, jag får höra hans röst varje dag, men det räcker inte.
Of, of, of..

Om ungefär 1 timma ska jag gå till jobbet.
Känner mej sådär taggad inför det.
Speciellt då det är 6:e dagen i rad nu.

Hoppas att jag är på bättre humör imorrn.
Då jag förhoppningsvis är ledig.

Seni Seviyorum Benim Askim.

Usch vad tjatig jag är, men fy vad jag längtar!
Idag är det jobb som gäller, har jobbat 7-12 och snart ska jag traska iväg för att ta ett pass till.
Men det gillar jag!:)
Nu ska jag ta hand om en flyttstädning kommer väl att ta 3-4 timmar, förhoppningsvis.

Ikväll ska jag träffa Sofi och Anneli, kul!
Blir nog Idol och Cirkus Möller.
Och en hel del godis förstås..

Ont i halsen har jag börjat få också, fyyyy.
Vet inte vad som har hänt med mej det här året.
Känns som att jag är sjuk jämt, alltid är det nåt fel på mej.
Det kanske rent utav är domus gribi? (svininfluensan.)
Med mitt flyt så skulle det inte förvåna mej.

Nu blir det kaffe, sen jobb!

Göruzgöruz Arkadaslar!

Seni Seviyorum Askim.

Det var iaf vad Sofi sa när hon hörde att jag fick jobba så mycket som jag får.
Och hon har faktiskt helt rätt!:)
Jag trodde aldrig att jag skulle få så mycket jobb som jag faktiskt fått,
iaf med tanke på att jag varit borta i ett halvår.
Bara den här veckan blir det 4 dagar,
onsdag, torsdag, fredag och lördag.
Så jag har haft tur måste jag säga.

Nu är biljetten till älskling beställd.
Så tisdag den 22 december klockan 11.25 är han på svensk mark igen!
Såååå underbart.
Hittade en tur och retur biljett för 2400 kr.
Helt okej tycker jag.
Då är det nonstop Istanbul-Arlanda.
Sen får han ta inrikesflyg från Antalya till Istanbul men det kostade bara 35 lira (ca.175 kr).
Jag hade gärna beställt en oneway-ticket, dom kostar bara runt tusenlappen.
Men då kan det bli strul på Arlanda i passkontrollen, har man otur så kan dom få för sej att han inte kommer åka tillbaka till Turkiet och skicka tillbaka honom på nästa flyg.
Det vill jag inte riskera!
Ne om sanningen ska fram så är jag inte helt lugn förrns han sitter på tåget mot Lkpg.

Nehepp, nu blir det lite mera kaffe!


Seni Seviyorum Askim!

Öptum!

Mm, om 3 veckor har jag min älskling här igen.
Nedräkning pågår.
Har inte beställt biljetten än, men jag har hittat några det datumet till vettiga priser.
Idag har jag inte gjort ett endaste dugg.
Pratat med Baris i telen 4 gånger(?), videosamtalat i gång och pratat med Sofi en gång.
Mitt liv är spännande, verkligen..
Men jag vet inte vad jag vill just nu.
Jag och Baris har flera olika planer, men har inte kommit fram till vad som är bäst.
Det är väl sånt som märks.
Det blir säkert bra i slutändan.
Imorrn står det jobb på scheman 12-21-15, skönt!
På torsdag kanske Sofi kommer hit, hoppas, hoppas:)

Nu ska jag ringa och säga gonatt till askim.

Öptum!
Seni Seviyorum Askim.

Det är ett uttryck som jag har börjat säga 150 gånger om dagen.
Men det beror förmodligen på att Baris säger det jämt, och förmodligen alla turk-serier jag har tittat på i flera månader.
Först så ska jag säga att jag är så glad över alla fina kommentarer jag får!
Jag vet att jag är kass på att svara, men det kanske det blir ändring på snart.

Baris och jag tillbringade nästan 4 veckor här i Sverige, han åkte hem i fredags morse.
Det känns otroligt jobbigt.
Vem ska jag nu skratta med, bråka med och kramas med?
Han är på alla sätt min allra bästa vän och världens underbaraste pojkvän.
Som tur är har jag en del underbara tjejkompisar också.
Utan Sofi och Anneli i fredags kväll så hade jag aldrig klarat mej ifrån gråtattackerna.
Världens största kram till er!

Så vad har vi gjort under tiden?
Vi har inte gjort så mycket, varit i Linköping ett par gånger, träffat Jonna, festat lite med Jossan, Baris har hjälpt Lasse (låtsaspappa) med mammas och hans nya hus, sen har vi också hunnit med att hälsa på Amanda och Fatih i Solna.
Annars har vi mest myst framför filmer och det är faktiskt min favoritsysselsättning:)
Men nu har han iaf åkt tillbaka till Anamur, det känns pissigt måste jag säga.
Jag går mest runt som en zombie här hemma, så fort jag inte har något att göra sitter jag framför tv:n för att skingra tankarna.
Jag orkar helt enkelt inte att tänka på allt.
Jag saknar honom så jag håller på att dö.
Sen säger en del att jag har valt det här själv, men som de flesta vet så väljer man inte den man älskar.
Det är bara så det är.

Ne nu ska jag inte vältra mej mer i självömkan,
för vet ni vad?
Han kommer faktiskt tillbaka 22 december.
Skickade med honom en inbjudan när han åkte hem, så det är bara för honom att ta nästa buss till Ankara.
Jag har tittat på en massa biljetter och de är inte så farligt dyra ligger på mellan 1500-2000 kr.
Så det blir en av mina julklappar till honom.
Jag ska väl tillägga att han har betalat allt för mej sen i augusti,
mat, cigaretter, bussresor mm.
Anledningen till att jag berättar det är att jag inte orkar med sånna där bittra personer som skriver att turkar bara utnyttjar en för pengar.
Hmm, jag visste inte att ett helt folkslag har samma hjärna.
Sådana kommentarer vill inte jag ha på min blogg, ni har ingen som helst rätt att anta saker och ting om mej och min pojkväns förhållande.
Jag föreslår att ni skaffar er ett eget liv.

Usch nu är det jag som låter bitter känner jag.
Egentligen bryr jag mej inte om vad andra tycker, men just nu är jag förbannad på allt och känner att jag måste avreagera mej på nåt.

Jag fick en kommentar av en tjej i slutet på augusti som tydligen hade bott i Alanya i 3 månader förra säsongen.
Hon skrev att hon visste hur alla turkar fungerade, och tro mej det vet jag också.
Jag är väl medveten om hur det fungerar i Alanya.
Det märker man på en 2-veckors semester.
Gör man inte det så är man dum.
Bartenderna flirtar med en tjej, ligger med henne och efter det sitter tjejen i baren hela veckan och på så sätt får som dricks.
Och på så sätt överlever dom.
Japp, det är så det är.
Med en hel del undantag, lägg märke till det.
För alla lever inte på det sättet.
Men min fråga till dej, om du nu läser det här är,
Har du varit utanför Alanya, sett dej om i de städer som inte lever på turism?
Tror inte det va?
Nu är det nämligen så att min pojkvän kommer från en sån stad.
Jag har sett så mycket mer en turiststäderna.
Så kom inte och säg att du vet hur ett helt folkslag beter sej efter 3 månader i Alanya.
Ooooof jag blir så förbannad!
 
Jag lovar att jag inte ska skriva några fler inlägg om det här ämnet.
Men nu vet ni var jag står, stör ni er på mitt förhållande behöver ni inte besöka min blogg.
Svårare än så är det inte.
Lägg heller ingen energi på att skriva negativa kommentarer, dom tas bort direkt.

För att byta ämne så har jag pratat med min ex-roommate Cissi ikväll:)
Du fick mej på mycket bättre humör!
Och det är så skönt att prata med någon som är i samma situation.
Lycka till med nya jobbet och nya företaget:)

Jag ska lägga upp lite bilder snart.
Men jag måste köpa ny USB-sladd, den försvann i Alanya.
Någon som fått med sej 2 hem, Cissi, Ellen?

Aja God natt på er!
Nu ska jag kika på Cirkus Möller på youtube, behöver skratta lite.

Öptum!
Seni Seviyorum Askim.

Det är kallt, jävligt kallt.
Jag och Baris (japps han fick visum:)), har varit i lilla Vadstena sen i tisdags natt.
Efter en heldags flygande.
Vi lämnade Alanya halv 8 tisdag morron, sen flyg
Antalaya-Istanbul,
Istanbul-Riga,
Riga-Sthlm
Och slutligen tåg till Lkpg där Mamma och Lasse hämtade oss.
Vilken dag.

Vi har iaf hunnit med att hälsa på Jonna, Tacokväll hos Jossan och spanat in mammas och Lasses nya hus.
Baris har börjat och hjälpa till med renoveringen av huset.
Bra att han får något att göra, Vadstena är ju inte händelsernas centrum om man säger så.
Jag har inte mått bra på ett par dagar, har fått tillbaka dom där hemska magkramperna, tredje gången på tre månader.
Börjar undra om det inte är magkatarr eller nåt.
Hemska är dom i vilketfallsomhelst.
Så idag skulle vi ha åkt till Linköping, gått på IKEA och hälsat på mormor.
Men mamma och Baris övergav mej och åkte själva istället.
Hehe, men inte mej emot. Jag är bara glad att dom tycker om varandra:)
Och jag kan knappt röra mej i vilketfall så.

Så hur är det att vara tillbaka i Sverige?
Ingen höjdare direkt.
Det är mörkt, grått och trist.
Visserligen var det det i Alanya också dom sista veckorna.
Men det är ändå mer liv där på nåt sätt.
Men en ljuspunkt är ju att Baris är här.
Det är jag riktigt glad för!
Men jag saknar alla så mycket, Eva, Anna, Linn, Cissi, alla Baris vänner tom med Ibo cp't.
Men vi syns ju snart igen om en sissodär 5 månader..

Ne nu ska jag lägga mej en stund.
Saa lägga in alla bilder nån dag, när jag hittar USB-sladden.

Öptum!